Direktlänk till inlägg 20 april 2010
Ja, jag vill påstå att det var bättre förr.
Idag så yrar folk i att inget är tabu längre, att vara homosexuell eller vilja byta kön får plats, lika så att folk som har handikapp på olika plan ska få ta del av samhället.
Så varför ska det då var bättre förr, enkelt. Det mest självklara, slutstationen för oss alla på denna sketna jord, döden, den är numer helt tabulagd i vår del av världen.
Det är inte många som möter avlidna människor längre, när släktingar dör så görs de snabbt iordning för att se levande ut när de ligger där i sängen, sen kommer begravningsbyrån in och trixar.
Och om man mot förmodan väljer att på ett sista avsked i det såkallade bisättningsrummet, då är det i en sån onaturlig situation så det blir ett möte med en gud nästan.
Vidare på begravingen så är ju kistan igenspikad, och i en del fall så väljer folk att ha någon sketen duk på över hela kistan. Blir desto mer att ta avstånd från döden.
Nä, förr så fick anhöriga ta hand om sina släktingar, även efter döden.
Minns hur det vintertid kunde vara att den avlidne låg ute i trapphuset på en dörr i väntan på att kälen skulle gå ur.
Sen ska det även sägas att när möjligheten finns för att möta en död människa så väljer många att avstå, och det pågrund av att det känns obekvämt. Och varför känns det så?
Och du, alla fel i textens utformning bjuder jag på, din jävla räkodlare.
//Sture