I skrivande stund så är det lite mer än 9 år sedan denna form av legend lämnade jorden, eller som Vanheden en gång sa, "gått i maskin".

Men vem var han igentligen?

Min bild är och förblir en flumm bulle som gjorde revolt med känslor som var sårade, för 50-60 talisterna´s kvinnor var han nog den stora våta drömmen.

Men ta en extra titt på bilden, beskåda ansiktet, se hur glasögonens rundhet omringar ögonen, hur det smala ansiktet och de rynkiga partier fromar hans ansiktet, ser du även den lilla form av dubbelhaka som kanske var på väg att skapas 1996 då bilden är tagen.

Ser han ut som du minns han? Eller är du likt folket överlag, bärare av den förskönade bilden.

I min värld är den bilden just den han är, hans känslomässiga erfarenheter i kärleken, där han altlid verkade vara en sökare utan ro, det satte sina spår på han, rynkorna blir ärren som visar erfarenheten, dubbelhakan är smått dom lärdommar han kanske fick, och glasögonen, ja dom sitter där dom alltid suttit.

För dig som blir ett frågetecken utan logik, du kan söka på Björn Afzelius, se vad du finner. Lovar att du lär hitta/skapa en bild av han som du slår dig till ro med.

Dockhemmet, ja, det är en intressant tes, dockhemmet som vi nog alla har uppleft, men få överleft, jag samt Björn överlevde dock.

Kan även tilläga att numret är lika levande som en ketchup flaska, likt ingen panik alla på en gång så kommer de små sms´n i klump, och Afrika, ja, här är det fint, mycket snö men ingen ficklampa dock.

//Sture

Började dimpa ner sms i mängder nyligen.

Läs och begrunda över de kåta nötter till puckon det finns.

//Sture

 Då var första semifinalen klar, och allt jag känner är en stor tomhet, vad är detta för någon jävla skit?

Ryssland har i alla år varit ett vackert land i min värld, språket har jag avgudat och den råa lite kalla kulturen har funnits mig varmt om hjärtat.

Men efter denna semifinal, så sjönk allt till botten.

Första reaktionen från min sida var scenen, bara ett land som har ett behov att hävd sig väljer att bygga en scen som det går att spela fotboll på, bit vis såg man ju inte alls vart artisterna var.

Och sedan var det den där lilla plätten en liten bit in i folkhavet av beskådare, den biten där inga platser fanns, enbart ett gäng hottentottar som ständigt stog och viftade med Ryska flaggor för fullt.

Allt smakar så äkligt, riktigt surt.

Och mellan akten skall man inte ens tala om, Grotesco gnällde dom på och ansåg skulle hamna på sluten psyk, men rosa pansarvagnar med blommor och en hel Rysk arme i kör var okej.

Nä, hualigen.

Nu skiter jag i detta, må gud och fan han själv vinna det där. Nu flyttar jag till Afrika.

Har du läst hela mitt meningslösa inlägg om denna ytliga tävlan? God jul och slick på örat säger jag bara, i Afrika slipper man snö iaf.

//Sture

Nej då, jag har inte träffat på han än.

Häromdagen fick jag en upplevelse utan dess like, när jag skummade igenom alla kanaler på teven så fastnade jag på Animal Planet, kanalen där djur i alla dess former för sina 5 minuter i ramp ljuset.

Denna gång så var det dock inga djur som stog i centrum riktigt, det  var mer en organisation vid namn Sea Shepherd.

Ett form av Greenpeace, fast dom fysisk mer närvarande och sätter pinnar i hjulet för folk som jagar val, säl och annat krims i havet.

Komiska är nog att grundaren av Sea Shepherd är Paul Watson,  en av grundarna bakom Greenpeace på det glada 70 talet. 
Han blev dock bannlyst från Greenpeace på grund av att han hade tagit en påk ur handen på en mupp som höll på och slå ihjäl en säl.

Nog om den gubben nu iaf.

Det som sändes på Animal Planet var iaf hur Sea Shepherd´s äventyr såg ut på de sju haven, en form av "Farlig fångst"  fast dom jagar jägarna.

Var rätt så medryckande att se hur folk brinner så stort för något, OCH att dom fysisk gör något åt det hela.

Folk överlag och speviellt Svea Rikes befolkning är typiska "knyta näven i fickan"  folk.

Sak samma, beskåda och njut iaf folk som får tummen ur arlset och gör något åt de brinner för, man kanske borde ansluta dom.

Och angående Nummret så verkar ingen få tummen ur riktigt, så allt jag har att säga där är FEGISAR, likt större delen av Svea Rikes befolkning.

Man borde nog flytta till Afrika ändå.

//Sture

Ja som rubriken säger, angående nummret så kan jag tilläga att 4 personer har valt att ringa.

Men alla var skyddade och ingen vågade tala in på mobilsvar. Så ljudklippen får vänta på bättre tider.

//Sture

Eller något i den stilen iaf.

I väntan på att någon ska få tummen ur och ge förslag på vätska så får det bli en dagens fundering här.

Skönhet, vad är det för dig?

Är det den där tjejen som är det perfekta runk objektet? Eller kanske den där killen som du kan beskåda i evigheter utan att få nog?

Eller är skönhet en egenskap kanske? Ett fenomon? en symbol?

Inge ide att jag spånar vidare på vad du anser, men i mina ögon är skönhet en symbol.

Få  levande ting och föremål lyckas uppnå den statusen i min värld, som exempel kan jag ta Connie Culp, hon är en person som verlkigen har lyckats med det. Igenom den form av resa hon gjort och det hon valde att ta med sig, det skapar skönheten, det där vackra.

Du blir säkerligen inte klok för fem öre på mina ord, men säg någon blogg som har ett vettigt innehåll.

Ser du skönheten i bilden förresten?

//Sture

Började skumma igenom vad som fanns på min kära plåtburk till dator, och följande bild dök up.

Kort och gott kan man nog säga att bilden symboliserar en jul, den ger en rättvis bild av vad som hände. Whiskey, öl och julmust, en mumma blandning.

I väntan på att nummer projektet ska ta riktig fart så funderar jag att starta ett litet sidospår, har inget med nummret att göra i grunden, men det borde kunna fulla upp denna form av blogg mellan varven.

Nåväl, tanken är enkel, en blomma samt en vätska som inte är vatten. Helt enkelt att en blomma i valfri form vattnas med kaffe, whiskey, juice, urin eller något annat flytande.

Har du tips på vätska? Skriv en kommentar då för böveln.

//Sture

Det är långt mellan varven som något lyckas imponera på mig, stylade bilar och sminkade tjejer får mig att blunda bara.

Men idag så såg jag ett reportage på svt av en ren slump, det handlade om Connie Culp och hennes form av resa.

Allt började när hennes man valde att skjuta henne i ansiktet med en hagelbössa, det ledde så klart till att ansiktet hennes blev förstört.

Historien hade kunnat sluta där och Connie Culp föll in i mängden som ett missfoster som gömde sig för samhället. 
Men icke, genom ett flertal operationer så lyckades hon återfå något som alla tar för givet, ett yttre som samhället godtar.

Det är tankvärt de ord hon sa på press konferensen, det var något i stil med att  man inte ska något för givet, för allt kan förändras på en sekund.

Tänk på detdu kära läsare, på en sekund kan ditt liv, din grund, din trygghet i livet förändras, antingen till det positiva eller det negativa.

//Sture